20/9-10 dikt 1

Saknaden som lyfter mitt hjärta,
som håller mitt hjärta vid liv.
Saknaden som brinner i mitt hjärta.
En låga som aldrig slocknar,
Hur mycket vatten man än heller på den,
hur mycket man än kväver den,
slocknar den aldrig.
Saknaden står kvar som aldrig förr.

F


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0